Sura sulfatjordar

Vad är sura sulfatjordar?

Sura sulfatjordar är jordar som blivit mycket sura efter att de har utsatts för luftens syre. Oftast bildas jordarna när grundvattenytan i marken sänks som en följd av till
exempel dikning. Dikningar görs för att möjliggöra exempelvis jord- eller skogsbruk. Då torkar jorden ut och syre tränger ner i marken. Då oxiderar järnet och svavlet i jorden, vilket leder till att pH-värdet ofta sjunker från värden över 7 ner till cirka 3,5–4. Samtidigt frigörs flera metaller. I många områden där jordar med utfällningar av järn och svavel dikats har sura sulfatjordar bildats. Dikesrensning har en liknande effekt som dikning, eftersom grundvattenytan i marken sänks när dikena fungerar bättre.

En potentiell sur sulfatjord är oftast svart eller mörkgrå och luktar ruttna ägg (svavelväte). Så länge inget syre kommer dit är jorden inget problem. Men en sur sulfatjord som kommit i kontakt med luftens syre har ofta röda, gula eller rödbruna fält mot en grå bakgrund. Även här kan lukt av ruttna ägg förekomma.

Sura sulfatjordar.

Var förekommer sura sulfatjordar?

Dessa jordar förekommer längs hela landhöjningskusten och framför allt i Finlands
och norra Sveriges flacka kustområden. De sura sulfatjordarna finns längs landhöjnings-kusten runtom Bottniska viken i områden som tidigare har täckts av bräckt vatten. I många områden med torv och sand finns potentiellt sura sulfatjordar en bit under markytan. Risken är större i områden med silt och lera. Även sänkta och torrlagda sjöar kan utgöra ökad risk.

De sura sulfatjordarna påverkar miljön

Genom avrinning påverkas närliggande vattendrag av sura sulfatjordar. Många levande organismer klarar inte av att surheten i jord och vatten sjunker kraftigt på kort tid. Vattendrag i områden med sura sulfatjordar kännetecknas ofta tidvis av lågt pH och höga koncentrationer av flera metaller, exempelvis aluminium. Det påverkar många organismer negativt och kan i vissa fall leda till fiskdöd. Till exempel öring och mört är mycket känsliga för sura vattendrag. Frigörelse av höga koncentrationer av metaller skapar ytterligare belastning på fiskarna. Det finns exempel i både Sverige och Finland där sura sulfatjordar gjort att fisket i ett vattendrag på kort tid helt slagits ut.

Jordarnas låga pH-värde gör att de måste kalkas för att det ska gå att odla. Det finns också studier, bland annat i Finland, som visar att sura sulfatjordar påverkar koncentrationer av metaller i vissa grödor. Sediment i vikar utanför områden med sura sulfatjordar kan också innehålla höga halter av metaller. Exponeras de här sedimenten för syre vid exempelvis muddring kan metallerna frigöras och påverka miljön negativt.

En potentiell sur sulfatjord som är svart eller mörkgrå i färgen.

Möjliga lösningar på problemen

Det finns ingen enkel lösning för att komma till rätta med problemen i vattendragen, men även små åtgärder kan få betydelse för den lokala vattenkemin och fiskpopulationen:

  • Helst ska man helt undvika att dika eller dikesrensa i potentiellt sura sulfatjordar. Om man dikar eller rensar i marker där det har bildats torv ovanpå potentiellt sur sulfatjord bör man inte dika eller rensa så djupt att man når ner i jorden under torven. Planerar man att gräva upp potentiellt surt sulfatjordsmaterial bör man kontakta den regionala miljömyndigheten för att få råd och anvisningar om hur massorna ska hanteras efter uppgrävningen.
  • Reglera vattennivån i diken för att minska variationen över året och därmed minska jordens kontakt med luftens syre.
  • Återställ tidigare sänkta sjöar och våtmarker genom att höja grundvattenytan. Även små åtgärder kan förbättra vattenkemin lokalt, men även skapa mervärden för fisk, fågel och rekreation. Observera att ett en sådan åtgärd ofta kräver tillstånd från myndighet.
En sur sulfatjord som kommit i kontakt med luftens syre. Den har röda, gula och rödbruna fält mot en grå bakgrund.

%d bloggare gillar detta: